Det var inte förrän vi flög in över London och jag fick se staden med mina egna ögon som jag insåg hur mycket jag längtat. Jag fick gåshud över hela kroppen, hjärtklappning och fjärilar i magen…precis som när man träffar den man är kär i. Sen trippade jag på små rosa moln genom hela Heathrow och på tuben. Inom parentes var det här någon gång som Daniel smsade mig och sa att han inte kunde möta mig och jag skrev ett argt mess tillbaka men det är en annan femma. Väl framme beställde vi indisk mat och började slökolla på någon film som jag inte ens minns vilken det var och allt var förlåtet.
Första dagen ville jag åka till Soho så det gjorde vi. Vi började med ett nederlag i och med att Daniel fick akut tandvärk men efter att ha tryckt i honom maxdos av värktabletter (man är väl blivande sjuksköterska) så mådde han bättre. Speciellt eftersom han lite senare lyckades trycka sig sig hela sin burgare och större delen av min på Honest Burger (jag brukar äta som en häst men var lite ångestig denna resa)
Sen hände det sjukaste på hela resan. Vi gick nämligen förbi The Cursed Child och var lite deppiga över att vi inte hade råd med biljetter (de kostade £250 dagen innan premiären, dagen efter var ALLT slutsålt och svarta marknaden sålde dem för £1000!?!). Men när vi senare gick förbi Aladdin kände vi att jo men det hade ju varit kul så vi går in och kollar vad biljetterna kostar. Då får vi höra att de är slutsålda men att man kan vara med att vinna biljetter varje dag kl 17:15 så vi tänkte varför inte! Vi kom tillbaka vid 17:10 och bara YES det är typ inga här vi har nog en chans!! Sen kom typ 100 pers till och vi kände att äsch vi ser hur det går. Tjejen drar namn ur en magisk lampa och först går tre namn och vi bara hmm nej men det blir nog inget. Sen drar hon en ny lapp…. DANIEL HANDLEY! Jag skriker till, Daniel fnittrar hejdlöst och vi hoppar glatt fram och tar vår lapp som vi ska lämna in i biljettluckan för att få ut våra två biljetter. Precis när vi öppnar dörrarna för att gå in drar hon upp en ny lapp.. JOHANNA NYMAN! Vi vann alltså två gånger efter varandra?? Efter det hämtade vi upp våra biljetter och gapskrattade i ren chock i två timmar tills musikalen skulle börja. När vi kommer fram har vi biljetter i mitten på första raden. Vi sitter så nära scenen att vi kunde se alla i orkestern, röra dirigenten och se svetten på dansarnas ansikten. Den var helt helt magiskt och vi satt helt trollbundna hela showen. Behöver jag säga att min första dag i London var svårslagen?
Andra dagen i London var det lördag och vi började dagen med brunch på Melange innan vi drog in till stan. Vi gick först till The Huntarian museum vilket är ett kirurg museum, dvs inte något för alla. Fyllt med skelett och djur- och kroppsdelar i burkar. Väldigt intressant men det räckte liksom efter några rader och till slut inbillade man sig att det luktade lite där inne… Anyway moving on! Väl ute regnande det så det var inte riktigt läge att bara vandra runt så vi drog och åt lite halvtråkiga holländska pannkakor innan vi äntligen kom iväg till Foyles. Mitt livs affär! Vill som vanligt ha allt.
Efter Foyles köpte vi Macarons och bara myste runt innan vi till slut gick till Jamie’s Italian för middag. När vi gick förbi Covent Garden när solen höll på att gå ned fick jag ett sånt där lyckorus att ögonen tårades. Denna stad vad du gör med mig! Men jag är inte färdig jag lovar ❤
Jag började fredagen med en brunch på mitt älskade gamla Hab med Daniel. Greg hälsade lika glatt som alltid och min Egg’s Benedict var FAB. Sen var Daniel tvungen att pallra sig till jobbet medan jag hade hela dagen fri att göra vad jag ville med.
Gick till exempel förbi denna *hint hint Elice*.
När solen sakta började gå ned vandrade jag upp till Carnaby Street där jag inhandlade det sista innan jag drog hem till Daniels lägenhet ett tag för att inte ta slut på alla pengar redan första dagen. Sen på kvällen åkte vi hem till Dave och hängde lite med hans fru och ungar innan vi drog till Crouch End för middag. Blev såklart Melange, min all time favorite.
Genomdrev du någon stor förändring? Tog det oerhört läskiga och svåra beslutet att lämna London och söka in till sjuksköterskeutbildningen.
Bästa köpet? Min gråa kappa kanske? Annars alla restaurangbesök.
Största musikaliska upptäckten? Eftersom jag enligt Spotify lyssnar mest på teen pop tänker jag endast på soundtracks. Jag har inte varit så aktiv med min lista 2015, vilket tyvärr kan bero på Glee…
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om världen hade varit lite mindre grym. 2015 var ett fruktansvärt år för mänskligheten…
Mest stolt över? Att jag kom ut på andra sidan och klarade det också.
Och för att sammanfatta, låten som jag alltid kommer att förknippa med detta år. Känner hur jag struttar nedför Umfreville road i krispigt vårväder på väg till jobbet när jag hör denna:
Soundtrack of London 